80-talet. Årtiondet då Berlinmuren faller, världens första konstgjorda hjärta opereras in i en människa, Sverige inför 500-kronorssedeln och Australien firar 200 år.
Den 14 maj 1981 erkändes teckenspråket som ett eget språk. Allt sedan dess har vi firat Svenska teckenspråkets dag den 14 maj varje år.
Specialskolan fick en ny kursplan i teckenspråk där språkundervisningen skulle anpassas till barnens individuella behov. Exempelvis skulle undervisningen i engelska för döva/hörselskadade elever syfta till att kunna läsa och förstå texter samt använda språket i skrift i enklare former. Hör- och talövningar skulle anpassas till elevernas förutsättningar.
Förbundet fick ett kansli i Dövas hus i Örebro och man anställde personal för att möta upp förbundets ökade verksamhet. 1980 genomförde DHB sitt första läger och 1981 blev man medlem hos ABF. Under årsmötet 1988 ändrades DHBs namn till Riksförbundet för döva, hörselskadade och språkstörda barn. Förkortningen DHB förändrades inte.
1986 beslutade socialdepartementet att man skulle pröva en ny utredningsmetod. I stället för en parlamentarisk utredningskommitté gav man DHB, SDR och HfR uppdraget att själva utreda hörselvårdens framtid. Hörselvårdsutredningen, HVU, upptog en stor del av förbundets arbete och i maj 1989 lade utredningen fram sin slutrapport. Den innehöll bland annat förslag på åtgärder för att påverka attityderna till döva och hörselskadade och för att stärka eller skapa samarbete mellan olika verksamheter och mellan vården och brukarna. Utredningen föreslog också att samhällets insatser skulle vara likvärdiga i hela landet, att en Hörsel- och dövombudsman (HDO) skulle inrättas direkt under Socialstyrelsen och att hörselvårdskonsulenterna skulle ersättas med förskolekonsulenter, skolkonsulenter och vuxenkonsulenter.
För att läsa mer om DHB på 80-talet, se denna länk. Länk till DHB på 80-talet
Fabriksgatan 54A
702 23 Örebro